Det är som att cykla!

När jag var 21 år stod jag senast på ett par skridskor. För er som känner mig och vet att jag fyller 40 inom en överstådlig framtid,  kan med lätthet räkna ut att det är vansinnigt länge sen. Det hindrar inte en gammal skridskokung som mig att snöra på mig grillorna igen. Den här gången även med full hockeymundering. Till min stora förvåning då det var första gången jag hade sådan på mig tyckte jag att rörlighetet i det närmaste försvann. Inte för jag är direkt smidig i vanliga fall, men nu var det nästan löjligt stelt.

Jag hade blivit inbjuden av Johan. Han och nÃ¥gra polare till honom hyr med jämna mellanrum ishallen här i Eskilstuna. För 250 kr fÃ¥r man dÃ¥ ocksÃ¥ hyra all nödvändig utrustning inklusive skridskor, dommare och kommentator. De första sekunderna pÃ¥ isen fylldes av en överaskande panik. Isen var halare (läs osandad) än jag mindes och jag tyckte tog att själva skridskon var ett par decimenter kortare. Det ”tog” som inte riktigt när jag med bestämdhet skulle ta mig mot mitten av rinken. Tyvärr var de skridskor jag fÃ¥tt i stort sett oslipade. Visst, jag är kass pÃ¥ att Ã¥ka, men det blir ju inte bättre om det känns som man Ã¥ker pÃ¥ en begagnad smörkniv. I halvlek (vi spelade 2*20 min) fick jag byta till ett par andra. DÃ¥ blev det fart framÃ¥r i alla fall. Inte sÃ¥ mycket, men det gick att urskilja ett visst rörelsemönster som möjligen förde mig i lagom takt och i snygg obalans framÃ¥t.

Hur matchen gick? JodÃ¥ sÃ¥ att…

Jag hörde nÃ¥gon nämna ”utklassning”, ”pissdÃ¥liga” och ”vad gjorde nummer 5 pÃ¥ isen?”. Efter ett tappert men möjligen lite lamt  försök till modstÃ¥nd förlorade vi med det blysamma resultatet 12-8. Jag var back och av den anledningen, bara den, gjorde jag inget mÃ¥l. Dock var jag ivägen vid ett flertal tillfällen sÃ¥ de andra inte gjorde mÃ¥l de heller.


Här är jag och Johan. Nästan som bröderna Sedin, nästan…

Om ni är osäkra pÃ¥ vem som är vem pÃ¥ bilden kan jag säga att jag stod inte i mÃ¥l eftersom jag var back… No shit Sherlock : )

Idag (dagen efter sÃ¥ att säga) känns det förvÃ¥nadsvärt bra i kroppen. En viss stelhet i benen kanske, men inte alls farligt. Dock kommer ju den rikiga träningsvärken tvÃ¥ dagar efter träningen sÃ¥ morgondagen blir kanske ”sÃ¥där”. Men i morgon är en annan dag som en av vÃ¥ra mest folkkära artister sjunger.

Nä go´vänner. Nu är klockan 02:09 och ”LillTarzan” vaknar om nÃ¥gra timmar med ett leende och säger, ”Pappa..upp, NU!”

Inlägget skrevs 30 januari 2011 kl 03:05 ,sorterad under Utflykter. Du kan följa svaren på inlägget via RSS 2.0. Både ping och kommentarer är avstängda.

2 kommentarer

  1. Magnus skriver:

    Tycker inte ordet nästan passar riktigt in i detta sammanhang, jag tror aldrig bröderna Sedin sett så osäkra och fjolliga ut =)

    hahahahahahaha

    30 januari 2011
  2. Samuel skriver:

    Ge inte upp. Om du väntar 20 år till kommer du ihåg den här gången som den gången du snurrade upp allt motstånd. Ungefär som fiskarens armar.

    08 februari 2011