Hjärnskakning
I torsdags efter jobbet precis när jag kommit hem hittade mina fötter en förrädisk isfläck. Jag halkade baklänges och hann inte ta emot med varken händer eller rumpa. Slog i huvudet ordentligt och tappade synen i några sekunder. Jag lyckades ta mig hem till Johan och Neo. Väl hemma började jag må riktigt illa. Jag lade mig på en gång och då började hela världen att snurra. Då insåg jag att jag behöver prata med sjukvårdsupplysningen. De lyssnade på mina symtom och sa att jag skulle åka till akuten på en gång. Som tur var så hade Magnus kommit på besök. Han erbjöd sig sitta barnvakt medan Johan körde upp mig till akuten. Jag mådde så illa att när vi kom ut till bilen kräktes jag och jag förstod att jag fått en ordentlig hjärnskakning.
När vi kom till akuten var väntrummet fullt som vanligt. Men jag fick komma in på en gång då jag kräktes och var riktigt matt och yrslig. Jag fick en säng och en läkare kom in på en gång. Jag skulle få nackkrage och kopplas till blodtrycksmaskin. Därefter fick jag något mot det kraftiga illamåendet. Efter en stund när jag inte var så illamående längre togs jag ut till röntgen. Där blev det en hjärnröntgen och vanlig röntgen utförd. Jag hade inga skador på hjärnan eller övriga delar. Nacken hade dock tagit stor del av fallet. Men ingen allvarlig skada.
Efter några timmar på akuten fick jag åka hem. Klockan var över midnatt så jag fick vimsa mig ut till en taxi. Jag var klarare i huvudet men vimsig. När jag kom hem så somnade jag på en gång. Sov oroligt. Varje gång jag vände mig snurrade världen till och jag mådde illa.
I fredagsmorse, dagen efter så kände jag att ngt inte stämde. Så fort jag rörde mig svajade rummet till och jag vart illamående. Enligt broshyren jag fått med mig hem skulle det inte vara så här. Så jag åkte in igen till akuten efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen och rådgivningen på Kirurgen. När jag väl fick träffa en läkare så berättade hon att alla människor reagerar olika på hjärnskakning. Vissa blir pigga på en gång, andra behöver ett par dagar att återhämta sig och få stabilitet. Sen finns det en olycklig grupp som får bestående problem men det var ingen fara med mig.
Läkaren förklarade att varför jag är så ostadig och att hjärnan inte hänger med än har med nacken att göra. Nackens muskeler, nerver och senor håller fast huvudet och hjälper till med signalerna upp till hjärnan. Är de överansträngda och stela så ger det knasiga signaler. Vila och åter vila. Ta det lugnt, ingen tv, ingen läsning och inget konsentrationskrävande fick jag som råd.
Illamåendet är nästan helt borta men jag är sååå trött. Sover jätte mycket. Orkar inte mycket. Gäspar nästan hela tiden. Lätt irriterad och kan bli arg för löjliga småsaker. Har jag varit stilla med huvudet en liten stund och jag börjar röra mig eller huvudet så svajar det till och jag blir yr. Då märker man att man inte riktigt är sig själv längre.
Kommer vara hemma ifrån jobbet denna vecka och försöka kurera mig och skallen.
Emma skriver:
Krya på Dig så mycket, har själv fallit illa och både blivit blå och grön såväl som fått hjärnskakning på det.. Dock inte i år men jag vet hur det är.
Varma krya på sig-kramar,
Emma
Carolina skriver:
Oj, det där låter inte så trevligt. Hoppas att vila och mycket ompyssling får dig på benen snart igen.
Krya på dig!
Kram
Carolina
Samuel skriver:
Skönt att du inte råkade värre illa ut. Om olyckan inskränker sig till någon veckas vila och du sen känner dig återställd, så får du vara tacksam. Hoppas du orkar utnyttja tiden till något trevligt i alla fall.